söndag 18 oktober 2009

Naturnära nästan i stan.....


Visst är det fantastiskt att ha tillgång till små naturreservat, nästan mitt i stan. Nåja, drygt en mil utanför, men ändå. T-banebron ses i bakgrunden, liksom höghusen i Grimsta! Men runt Råcksta träsk vilar en stillhet, om det inte är för mycket hurtbullar som springer där. Granne ligger också hela kyrkogården, stilla och vacker!
Har man tur kan man få se gott om korpar där!


Vi har Judarnskogen med Judarnsjön och Kyrksjölöten med Kyrksjön inom räckhåll också. Fina stranpromenader runt Mälarens stränder och en liten bit norrut hela Järvafältet med alla gårdar som finns bevarade där!


Det känns fint att bo i storstan ibland, trots allt!

//Eva

onsdag 7 oktober 2009

Råcksta träsk - höstbilder oktober 2009








Bilderna får tala för sig själva, det är vackert om hösten!
Och nu blåser det hårda vindar som sopar bort alla färger!

/Eva


söndag 4 oktober 2009

Oktober och hösten är här


Ja nu har hösten kommit. Efter en ljummen och härlig september, klippte det till direkt.
Ett par nätter med frost har vi haft, men jag hann rädda alla mina fina pelargoner i år!

Nu lever dom halvfarligt på den inglasade lilla balkongen, och vart jag ska göra av dom sen, det vete fåglarna. Har inte så många fönsterplatser!

I helgen har mina småtjejer varit här och sovit över medan mor och far var och festade!
Som alltid hade vi mysigt, men nattron var det inte mycket bevänt med eftersom den ena snackar i sömnen och den andra både snackar och lullar omkring. Jag fick lotsa tillbaka Milla till sängen två ggr, och Emmy förde låda innan jag lagt mej, och då måste man ju smyga in och kolla vad som händer!

Men innan sovdags, fanns det tid till både lek med senaste gosedjuren och Nintendo förstås.....ack ja! Känner mej smått antik!Jag vet inte hur många ggr jag vaknade av minsta lilla ljud - och brist på ljud - så jag var gräsligt trött frampå eftermiddagen!
Men innan dess hade vi hunnit med en liten spendertur till Vällingby, kul att skämma bort dom lite!

Vi hann också med en liten mörkerpromenad med ficklampor i en av våra dungar här i Ängby. Väldigt spännande eftersom grannens katt Linus ville följa med oss. Men när vi gick in i skogen, stannade han och skrek hjärtskärande efter oss, precis som om han var mörkrädd.

När vi gick tillbaka satt han på en sten och väntade på oss!! Lustig kisse, verkligen! Han kanske ville vi skulle följa med honom hem istället!

Det är alltid gott att få rå om dom här töserna alldeles själv, dom är snälla som änglar, hjälpsamma, glada och verkar må gott! Och det gör jag med!

//mormor Eva