Så är det nästan dags för avfärd till en efterlängtad semestervecka på den danska ön Bornholm.
Jag har alltid drömt om att få åka dit, och nu ska det alltså bli verklighet. En hel vecka ska vi tillbringa där. Bo på ett litet hotell i Allinge som ligger på öns nordvästra spets, i ett hus som från början varit en bondgård, byggd 1772!
Måhända finns det gamla spöken också?
50 m till havet och 200 m till Centrum. Kan man ha det bättre? Ingen matlagning och marktjänst på hela veckan, utan allt serveras.....mej!!! OK, och herrn i huset, man han är ju lite vanare än jag, kan man säga;)
Firade min 29-e födelsedag idag......för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på, men min goa dotter med familj gav mej en hel påse 'avkoppling', SPA-produkter och annat för min egen njutnings skull! Härligt! Och läsning från min 'styvdotter'......
Har varit lat hela dagen och inte passat upp på mina gäster, utan dom har passat upp på mej, det var väldigt trevligt!
Jag är naturligtvis laddad med kameran i högsta hugg, så jag hoppas få med mej lite fina bilder hem igen!
Till dess...........ha det så bra du som eventuellt läser detta!!!
Jag blir väldigt glad för kommentarer, bara så du vet;))
Kramar från Eva
PS Det är fullmåne............det ursäktar det mesta;)
lördag 19 juli 2008
lördag 12 juli 2008
Gamla bästisar möttes till slut
Onsdagen den 9 juli 2008 kl 15.00 träffades vi igen............efter att inte ha setts sedan 1956 om vi minns rätt.
Men vi är ju 'gamla tanter' med rätt till dåligt minne. Teflonminne som det kallas!
Fast tanter blir vi nog aldrig, inte i ordets rätta bemärkelse. Dvs tant med systerskor, klänning, hatt, kappa och handväska;) Nää dom är nästan helt utdöda och dom som finns är K-märkta!
Det märkliga var ändå hur mycket minne det fanns kvar när vi sågs. Jag tyckte hon var sig exakt lik. Tja, några ålderslinjer förstås, vem har väl inte det? Massor!! Det hade ju varit medicinska under om vi fortfarande sett ut som 10-åringar!
Men blicken, rösten, hjärtat och själen..........det fanns där! Precis som förut!
Vi åt lunch tillsammans, nästan precis där leksaksaffären en gång låg......där man kunde stå med näsan tryckt emot och drömma!
Vi pratade och pratade och rullade så småningom iväg till Skansen, där vi drack kaffe.
Sen såg vi Sol-Lisa tillsammans, jag som publik och Annabelle som regissör! En vemodig historia som faktiskt utspelats i verkligheten. Året var 1777 i Ljusnarsberg i Västmanland.
En fin och minnesvärd föreställning med duktiga skådespelare!
Efteråt skiljdes vi och jag tog mej optimistiskt för att gå hela vägen från Skansen till Karlaplan för att där ta T-banan hem. Men varken mina fötter eller min rygg gillade det. Släpade ju på min tunga kompis 'Nikon' också;)
Men hem kom jag till slut och kunde krypa till kojs mycket nöjd och belåten och drömde många märkliga drömmar om både barndom och unga flickor för 200 år sedan som avrättades.......så det kan bli!
Kram Eva
Men vi är ju 'gamla tanter' med rätt till dåligt minne. Teflonminne som det kallas!
Fast tanter blir vi nog aldrig, inte i ordets rätta bemärkelse. Dvs tant med systerskor, klänning, hatt, kappa och handväska;) Nää dom är nästan helt utdöda och dom som finns är K-märkta!
Det märkliga var ändå hur mycket minne det fanns kvar när vi sågs. Jag tyckte hon var sig exakt lik. Tja, några ålderslinjer förstås, vem har väl inte det? Massor!! Det hade ju varit medicinska under om vi fortfarande sett ut som 10-åringar!
Men blicken, rösten, hjärtat och själen..........det fanns där! Precis som förut!
Vi åt lunch tillsammans, nästan precis där leksaksaffären en gång låg......där man kunde stå med näsan tryckt emot och drömma!
Vi pratade och pratade och rullade så småningom iväg till Skansen, där vi drack kaffe.
Sen såg vi Sol-Lisa tillsammans, jag som publik och Annabelle som regissör! En vemodig historia som faktiskt utspelats i verkligheten. Året var 1777 i Ljusnarsberg i Västmanland.
En fin och minnesvärd föreställning med duktiga skådespelare!
Efteråt skiljdes vi och jag tog mej optimistiskt för att gå hela vägen från Skansen till Karlaplan för att där ta T-banan hem. Men varken mina fötter eller min rygg gillade det. Släpade ju på min tunga kompis 'Nikon' också;)
Men hem kom jag till slut och kunde krypa till kojs mycket nöjd och belåten och drömde många märkliga drömmar om både barndom och unga flickor för 200 år sedan som avrättades.......så det kan bli!
Kram Eva
söndag 6 juli 2008
Vänskap
Vänner, kompisar, kamrater, bästisar......ja det finns flera namn för i stort sett samma begrepp.
En viss gradering finns dock, just för ordet bästisar tycker jag. Det är verkligen toppen av vänskap! Det bästa av allt!
Det handlar om vänskap i unga år, då man verkligen hade en bästis, som var viktigare än något annat just dom åren.
Vi som skrev i Poesiböckerna hos varandra.....
'Sist i boken vill jag stå, men främst bland vännerna ändå'
Och i andra små böcker, för att minnas varandra.
Alla dom där böckerna är för länge sedan borta hos mej, men minnet av min bästis från småskolan kommer alltid att finnas kvar.
Vi gick i småskolan tillsammans, en liten privatskola som hette Gärdets förberedande skola, och där kunde man bara gå till och med fjärde klass. Sen sökte man vidare till läroverk eller flickskola!
Vi lärde känna varandra redan första skoldagen, på väg hem från uppropet. Våra mammor började prata med varandra och vi två fann varandra snabbt. Vi bodde dessutom i samma kvarter.
Min bästis bodde i samma port som min mormor, och där sprang jag ju väldigt ofta ändå!
Nå detta var på femtiotalet............
När Mjölkbutiken på hörnan såg ut ungefär så här:
Och nu, sedan många många år gått och mycket vatten runnit under alla broar, har vi fått kontakt igen, först och främst via StayFriends.
Ett par månaders mailande, först lite trevande....minns du?? Vad hette han? Vad hette hon?
Vi grävde djupt i våra minnesbrunnar, och hittade både det ena och det andra! Minns du.....?
Så småningom öppnade vi upp dörrar till våra liv, som små strandhugg, och nu har lagt ett ganska bra puzzle och ser att det vi är ganska så lika idag, delar värderingar etc, trots att våra vägar efter småskolan gick åt väldigt olika håll!
Och idag ringde hon, min gamla bästis!! Och vi pratade och det kändes fantastiskt bra och roligt!
Det allra roligaste är att vi ska träffas på onsdag!!!
Sist vi sågs måste ha varit 1956!!!! Det har runnit en del vatten sen dess......*S*
Jag fick en sån nostalgikick av samtalet att jag direkt satte mej i bilen, laddad med kamera och skön klassisk musik att linda in själen i, och åkte direkt in till våra barndomskvarter!
Mycket är sig likt, vårt kvarter står där som en trygg och kanske tråkig sten, men där var vi barn och vi hade det nog inte så illa!!!
Jag tillbringade en god stund med att insupa atmosfären och fortsatte sedan med att leta upp adressen till vår gamla skola, men där kändes det faktiskt ingenting. Här däremot, kring huset, kändes det......bilderna från barndomsåren kom tillbaka......Tänk Kiosken med gubben som alltid köpte Pomril och hade blå näsa!
Jag, dumma unge, trodde man fick blå näsa av Pomril förstås;)
Vår fina innegård med både plaskdamm och stor sandlåda, och gångar av Ölandssten. Jo jag minns! Där fick man inte komma in idag. Låsta grindar! Och alla portar är låsta......går inte att gå in och bara lukta på huset inte;)
Minnen är mycket dofter, ljud och så förstås fantasin;)
Men på onsdag späder vi på med oss själva, från just dom åren!
Nostalgiska Eva
En viss gradering finns dock, just för ordet bästisar tycker jag. Det är verkligen toppen av vänskap! Det bästa av allt!
Det handlar om vänskap i unga år, då man verkligen hade en bästis, som var viktigare än något annat just dom åren.
Vi som skrev i Poesiböckerna hos varandra.....
'Sist i boken vill jag stå, men främst bland vännerna ändå'
Och i andra små böcker, för att minnas varandra.
Alla dom där böckerna är för länge sedan borta hos mej, men minnet av min bästis från småskolan kommer alltid att finnas kvar.
Vi gick i småskolan tillsammans, en liten privatskola som hette Gärdets förberedande skola, och där kunde man bara gå till och med fjärde klass. Sen sökte man vidare till läroverk eller flickskola!
Vi lärde känna varandra redan första skoldagen, på väg hem från uppropet. Våra mammor började prata med varandra och vi två fann varandra snabbt. Vi bodde dessutom i samma kvarter.
Min bästis bodde i samma port som min mormor, och där sprang jag ju väldigt ofta ändå!
Nå detta var på femtiotalet............
När Mjölkbutiken på hörnan såg ut ungefär så här:
Och nu, sedan många många år gått och mycket vatten runnit under alla broar, har vi fått kontakt igen, först och främst via StayFriends.
Ett par månaders mailande, först lite trevande....minns du?? Vad hette han? Vad hette hon?
Vi grävde djupt i våra minnesbrunnar, och hittade både det ena och det andra! Minns du.....?
Så småningom öppnade vi upp dörrar till våra liv, som små strandhugg, och nu har lagt ett ganska bra puzzle och ser att det vi är ganska så lika idag, delar värderingar etc, trots att våra vägar efter småskolan gick åt väldigt olika håll!
Och idag ringde hon, min gamla bästis!! Och vi pratade och det kändes fantastiskt bra och roligt!
Det allra roligaste är att vi ska träffas på onsdag!!!
Sist vi sågs måste ha varit 1956!!!! Det har runnit en del vatten sen dess......*S*
Jag fick en sån nostalgikick av samtalet att jag direkt satte mej i bilen, laddad med kamera och skön klassisk musik att linda in själen i, och åkte direkt in till våra barndomskvarter!
Mycket är sig likt, vårt kvarter står där som en trygg och kanske tråkig sten, men där var vi barn och vi hade det nog inte så illa!!!
Här är VÅRT KVARTER!
Jag tillbringade en god stund med att insupa atmosfären och fortsatte sedan med att leta upp adressen till vår gamla skola, men där kändes det faktiskt ingenting. Här däremot, kring huset, kändes det......bilderna från barndomsåren kom tillbaka......Tänk Kiosken med gubben som alltid köpte Pomril och hade blå näsa!Jag, dumma unge, trodde man fick blå näsa av Pomril förstås;)
Vår fina innegård med både plaskdamm och stor sandlåda, och gångar av Ölandssten. Jo jag minns! Där fick man inte komma in idag. Låsta grindar! Och alla portar är låsta......går inte att gå in och bara lukta på huset inte;)
Minnen är mycket dofter, ljud och så förstås fantasin;)
Men på onsdag späder vi på med oss själva, från just dom åren!
Nostalgiska Eva
lördag 5 juli 2008
Lördag 5 juli 2008
Tiden går med rasande fart och nu är rosornas tid.
Det fullkomligt exploderar överallt, och jag har aldrig haft så rikblommande rosor något år tidigare. En ren fröjd! Rosen i Layoutbilden är en Aloha och är översållad med blommor!
Det fullkomligt exploderar överallt, och jag har aldrig haft så rikblommande rosor något år tidigare. En ren fröjd! Rosen i Layoutbilden är en Aloha och är översållad med blommor!
Jag lär väl plåga er med rosbilder framöver också gissar jag.
Veckan har annars gått i plaskandets tecken, barnbarn med kompisar har roat sig kungligt i vår lilla trädgårdspool och även bloggaren har svalkat sig faktiskt!
Veckan har annars gått i plaskandets tecken, barnbarn med kompisar har roat sig kungligt i vår lilla trädgårdspool och även bloggaren har svalkat sig faktiskt!
Det här ser väl skönt ut;)
Som alltid är vädret antingen eller, aldrig lagom. Det är snustorrt i marken och ett rejält regn vore välkommet. Någon natt till exempel!
Igår träffades ett litet gäng från kören på Hässelby Slott, där dom har BBQ-meny vissa kvällar. Vi åt och drack väldigt gott, och kvällen var ljum och skön. Toppen helt enkelt.
Cykeltur dit och hem, så lite av det goda kanske motionerades bort! Det känns iaf i benen idag!
Igår träffades ett litet gäng från kören på Hässelby Slott, där dom har BBQ-meny vissa kvällar. Vi åt och drack väldigt gott, och kvällen var ljum och skön. Toppen helt enkelt.
Cykeltur dit och hem, så lite av det goda kanske motionerades bort! Det känns iaf i benen idag!
Njut mina Austinrosor, Constance Spry (den rosa)
och The Pilgrim (den gula) tills vi hörs igen!
och The Pilgrim (den gula) tills vi hörs igen!
Kram från Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)