Onsdagen den 9 juli 2008 kl 15.00 träffades vi igen............efter att inte ha setts sedan 1956 om vi minns rätt.
Men vi är ju 'gamla tanter' med rätt till dåligt minne. Teflonminne som det kallas!
Fast tanter blir vi nog aldrig, inte i ordets rätta bemärkelse. Dvs tant med systerskor, klänning, hatt, kappa och handväska;) Nää dom är nästan helt utdöda och dom som finns är K-märkta!
Det märkliga var ändå hur mycket minne det fanns kvar när vi sågs. Jag tyckte hon var sig exakt lik. Tja, några ålderslinjer förstås, vem har väl inte det? Massor!! Det hade ju varit medicinska under om vi fortfarande sett ut som 10-åringar!
Men blicken, rösten, hjärtat och själen..........det fanns där! Precis som förut!
Vi åt lunch tillsammans, nästan precis där leksaksaffären en gång låg......där man kunde stå med näsan tryckt emot och drömma!
Vi pratade och pratade och rullade så småningom iväg till Skansen, där vi drack kaffe.
Sen såg vi Sol-Lisa tillsammans, jag som publik och Annabelle som regissör! En vemodig historia som faktiskt utspelats i verkligheten. Året var 1777 i Ljusnarsberg i Västmanland.
En fin och minnesvärd föreställning med duktiga skådespelare!
Efteråt skiljdes vi och jag tog mej optimistiskt för att gå hela vägen från Skansen till Karlaplan för att där ta T-banan hem. Men varken mina fötter eller min rygg gillade det. Släpade ju på min tunga kompis 'Nikon' också;)
Men hem kom jag till slut och kunde krypa till kojs mycket nöjd och belåten och drömde många märkliga drömmar om både barndom och unga flickor för 200 år sedan som avrättades.......så det kan bli!
Kram Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar