Vänskap

Vänner, kompisar, kamrater, bästisar......ja det finns flera namn för i stort sett samma begrepp.




En viss gradering finns dock, just för ordet bästisar tycker jag. Det är verkligen toppen av vänskap! Det bästa av allt!

Det handlar om vänskap i unga år, då man verkligen hade en bästis, som var viktigare än något annat just dom åren.

Vi som skrev i Poesiböckerna hos varandra.....
'Sist i boken vill jag stå, men främst bland vännerna ändå'

Och i andra små böcker, för att minnas varandra.

Alla dom där böckerna är för länge sedan borta hos mej, men minnet av min bästis från småskolan kommer alltid att finnas kvar.

Vi gick i småskolan tillsammans, en liten privatskola som hette Gärdets förberedande skola, och där kunde man bara gå till och med fjärde klass. Sen sökte man vidare till läroverk eller flickskola!

Vi lärde känna varandra redan första skoldagen, på väg hem från uppropet. Våra mammor började prata med varandra och vi två fann varandra snabbt. Vi bodde dessutom i samma kvarter.

Min bästis bodde i samma port som min mormor, och där sprang jag ju väldigt ofta ändå!

Nå detta var på femtiotalet............
När Mjölkbutiken på hörnan såg ut ungefär så här:


Och nu, sedan många många år gått och mycket vatten runnit under alla broar, har vi fått kontakt igen, först och främst via StayFriends.

Ett par månaders mailande, först lite trevande....minns du?? Vad hette han? Vad hette hon?

Vi grävde djupt i våra minnesbrunnar, och hittade både det ena och det andra! Minns du.....?

Så småningom öppnade vi upp dörrar till våra liv, som små strandhugg, och nu har lagt ett ganska bra puzzle och ser att det vi är ganska så lika idag, delar värderingar etc, trots att våra vägar efter småskolan gick åt väldigt olika håll!

Och idag ringde hon, min gamla bästis!! Och vi pratade och det kändes fantastiskt bra och roligt!
Det allra roligaste är att vi ska träffas på onsdag!!!
Sist vi sågs måste ha varit 1956!!!! Det har runnit en del vatten sen dess......*S*

Jag fick en sån nostalgikick av samtalet att jag direkt satte mej i bilen, laddad med kamera och skön klassisk musik att linda in själen i, och åkte direkt in till våra barndomskvarter!

Mycket är sig likt, vårt kvarter står där som en trygg och kanske tråkig sten, men där var vi barn och vi hade det nog inte så illa!!!

Här är VÅRT KVARTER!

Jag tillbringade en god stund med att insupa atmosfären och fortsatte sedan med att leta upp adressen till vår gamla skola, men där kändes det faktiskt ingenting. Här däremot, kring huset, kändes det......bilderna från barndomsåren kom tillbaka......Tänk Kiosken med gubben som alltid köpte Pomril och hade blå näsa!
Jag, dumma unge, trodde man fick blå näsa av Pomril förstås;)

Vår fina innegård med både plaskdamm och stor sandlåda, och gångar av Ölandssten. Jo jag minns! Där fick man inte komma in idag. Låsta grindar! Och alla portar är låsta......går inte att gå in och bara lukta på huset inte;)

Minnen är mycket dofter, ljud och så förstås fantasin;)

Men på onsdag späder vi på med oss själva, från just dom åren!

Nostalgiska Eva