Efter den extremt långa vintern - efter våra mått mätt - såg min fina Austinros ut så här.
Fullständig katastrof, inte tillstymmelse till något grönt. Har tre stycken ut mot gatan och alla såg lika bedrövliga ut.
Efter mycket grubblande, bestämde jag mej för att ändå prova att beskära! Grenarna måste ju ändå bort, även om jag skulle gräva upp dom. Och döm om min förvåning, när det fanns några små skott och aningen till grönt i stammen längst ner. Friskt vågat, tänkte jag och kryssade fingrarna!
Fullständig katastrof, inte tillstymmelse till något grönt. Har tre stycken ut mot gatan och alla såg lika bedrövliga ut.
Efter mycket grubblande, bestämde jag mej för att ändå prova att beskära! Grenarna måste ju ändå bort, även om jag skulle gräva upp dom. Och döm om min förvåning, när det fanns några små skott och aningen till grönt i stammen längst ner. Friskt vågat, tänkte jag och kryssade fingrarna!
Och si, nu grönskar det! Till och med Bladlössen har godkänt, så nu är det sprutdags igen, men det är ett kärt besvär, bara rosorna överlever!
Den här gången står det 1-0 i Rosornas krig!
//Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar