Det mesta känns färdigt, dammråttorna är nattade (man ska ju vara snäll mot djuren när det är jul), fågelbordet påfyllt, skinkan griljerad och första skinkmackan avnjuten!
Ett par små ärenden kvar i morgon, som väl ta timmar, om det är lika hysteriskt mycket folk ute som det var i förmiddags! Men jag har ingen brådska. Kan ju vara kul att titta på folk också;)
Det här året har gått fort, ett år som burit med sig mycket sorg, oro och tråkigheter.
Men också många glädjeämnen, det känns extra viktigt att faktiskt komma ihåg dem också, så det blir lite balans i tillvaron. Jag har en tendens att deppa ihop lite i Juletider, vilket min kära dotter ofta påminner mej om.
Kanske det med åren blir så att barndomens jular framträder i ett än mer romantiskt skimmer.......som inte alls är sant? Eller är det jularna med en egen liten unge, och alla dom förväntningar som då fanns.
Jag glömmer aldrig den julen, måste varit 1977, när Sara fick mitt gamla dockskåp. Då hade jag i hemlighet pysslat varenda kväll med att tapetsera om, lägga nya golv, sätta upp gardiner, lampor och skaffa möbler som saknades.
På morgonen när hon vaknade hade jag tänt alla lampor i dockskåpet (Ett Lundby i två våningar från 50-talet) och så väckte jag henne.....;)
Den gången fick begreppet 'tindrande barnaögon' en verklig betydelse för mej!
Jag tror nästan hon minns det själv! Och det roliga är att hennes flickor nu har dockskåpet......iaf periodvis, när lusten att leka familjeliv pockar på;)
Ungar idag har ju så mycket leksaker, att man får ta det i omgångar!
För mej är detta ett väldigt fint julminne!
Och medan jag kommer ihåg det, ska jag krypa till kojs och försöka sova hela natten för en gångs skull!
Speciellt varma tankar går till Nunne med familj, det vet ni hoppas jag.
Kramar från Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar