Hej mina få men trogna läsare! Så har det gått en vecka igen, och det har bara inte blivit tid att skriva någonting. Förstår inte vart dagarna tar vägen, inte har jag gjort något speciellt heller. Inte julstädat, inte julbakat, inte julputsat fönster.....ingenting. Jo några julklappar är fixade! Och kören har jullov! Det är så roligt att sjunga, men den här hösten fick en intensiv avslutning, så det är skönt med lite rast, vila faktiskt! I söndags avverkade vi årets Adventskonsert och det gick bra som vanligt, trots att antalet korister var färre än någonsin. Vi är ändå tre körer representerade! Men vintervirusarna slår ner folk överallt, så det blev både man- och kvinnfall. Orkestern var nog lite rosslig den också, för visst blir det fel på repetitionerna, men på konserten brukar allt bli toppen! Tyvärr inte i år. Solisten var lysande, en hög sopran, så där vi sjöng ihop med henne, blev det ruskigt högt för sopraner och tenorer;)
Nu är vi lediga en månad, men det är en massa pappersexercis också som ska skötas, så 100% jullov blir det nog inte.
Vädret inspirerar inte till något fotograferande heller, grått, grått och åter grått.
Dessutom har mitt nya tangentbord fått tuppjuck, hakar sig, skriver dubbelt eller vill inte alls.
Sladdlöst! Tror jag plockar fram mitt gamla med snöre igen, även om tangenterna är blekta så fungerade det iaf perfekt!
Fick byta mitt i skrivandet, för helt plötsligt gick det bara inte att skriva. Nytt är det och inte den billigaste sorten, men jag får väl gå till butiken med det. Har laddat hem nya drivrutiner, kollat allt jag kan kolla, men inte en bokstav blev det.
Känns ganska skönt med det här gamla, även om det smattrar lite mer;))
Det är väl använt, vissa bokstäver syns inte alls, men jag hittar ju ändå!
Jul, jul strålande jul! Jag är väl ingen julälskare egentligen, ska bli skönt när det är över.
När man var ung var det krav på att åka än hit än dit. Mamma, svärföräldrar och så var det många syskon till min f d som också hade viljor. Men vi fick ihop det. Var nästan aldrig hemma hos oss.
Och våra barn nu då.....? Nej det är fortfarande vi gammelföräldrar som ska åka. Och varsin dotter har vi och var och en vill vara med sin och sina barnbarn. Ack ja, men det får väl lösa sig.
Vi åker väl så länge vi orkar, sen blir vi väl sittande ensamma när vi varken orkar åka eller ha en massa folk hemma, men förhoppningsvis är det många år dit.
Julafton ska man vara bland en massa ungar, då är det härligt, så jag är så tacksam att vi har våra barnbarn........
Och någon dag kan vi säkert samla alla här hos oss;)) Fast då är det ingen som vill ha julmat, så jag får väl planera något annat den dagen;)
Julhatare är jag inte, men det var roligare förr.......faktiskt!
Kram Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar